Glasets kemiska egenskaper är mycket stabila

Glasets kemiska egenskaper är mycket stabila. De flesta av de starka syrorna och baserna i laboratoriet förvaras i glasflaskor. Glas är också den mest använda reaktionsbehållaren. Det kommer inte att reagera med det mesta av syran och basen under icke-extrema reaktionsförhållanden, så det är säkrare att använda i det dagliga livet. Efter att glaset har använts under en tid kan vita kristaller visserligen uppstå, men det är inte glas- och koldioxidreaktionen, utan det lokala vattnet är för hårt, saltavlagringar, nämligen avlagringar, sköljs bort. När jag bodde i Tyskland var det lokala kranvattnet väldigt hårt, för att inte tala om långvarig användning, efter att ett glas vatten hällts ut blir glaset vitt. Diskutera på allvar möjligheten av syra-bas-reaktioner mellan glas och (annat än fluorvätesyra). Det vill säga att huvuddelen av glas, SiO2, reagerar med lut i mycket små mängder för att bilda gelatinösa silikater. Det är därför som lutflaskor inte använder malda glasproppar och basbyretter inte använder glas. Men byrett är nu i allmänhet används teflon, inte heller behöver syra bas typ. Slutligen kan glasvattenkoppen användas under lång tid och är mycket säker.